Idag tog jag mod till mig och ansökte om föräldrapenningen. Får ju börja ta ut det den 24:e mars, om inte bebisen kommer tidigare då vill säga. Förra gången jag (två dagar sen) jag skulle göra detta slutade det i årets utbrott och även årets lipattack. Jag kunde inte lägga till mitt kontonummer och när jag skulle ringa rabblade människan upp tjugo miljoner olika nummer och det gjorde det ju inte lättare direkt. Så då sket jag i det, men nu fungerade det, tack och lov. Så nervvraket skickade in en liten ansökan. Är så nervös att jag fyller i fel och att det ska bli fel, så jag ringer mamma stup i kvarten om råd. Blir något fel och jag står utan pengar, är det kört liksom. Inte så kul att ha det i bakhuvudet hela tiden. Men, men...

Igår var iallafall jag och mitt lilla Smygfetto i Ullared och shoppade loss. Eller, det blev inte så mycket för någons del. Jag köpte mest bebisprylar och lite annat smått och gott som behövs. Erika var nöjd så fort hon hade hittat sin OnePiece :P Köpte inga kläder överhuvudtaget, känns lite onödigt när bebisen snart är här ändå och jag kan faktiskt fortfarande ha mina vanliga kläder. Det enda jag har är mama leggings och en mamajacka, men vettefan om jag hade behövt investera i en mamajacka, för jag kan ju fasen fortfarande ha min vanliga vårjacka :P Aja, bara lite stört. Men det som va så skönt va att det knappt va något folk där igår. Man kunde gå fritt överallt och man hade inte folk som rullade in i en stup i kvarten. Förra gången höll jag på att utföra ett massmord, folk körde in i en från höger och vänster. Värst va en jädra kärring som satte handen på min vagn när jag fortfarande körde den, så den stannade ju givetvis och jag vandrade rätt in i handtaget med magen. Då svor jag lite åt henne, kunde hon gott få höra.

Nähä, om man kanske skulle ta på sig nåt förutom sportbh och trosor, så grannarna slipper få hjärtinfarkter här i området. Höhö :P

Va på MVC idag och fick positiva nyheter mitt i allt elände. Bebisen ligger med huvudet neråt, men barnmorskan sa att det finns "risk" att bebisen hoppar ur den positionen upp till v. 37. Jag är i v. 36 på torsdag, så nu ska han banne mig INTE hoppa ur och hålla på. Då blir jag ledsen i ögat.

Annars är man lika bitter och frustrerad som vanligt. Det är verkligen jätteroligt att känna sig så ful och fet som man gör. Man blir ju inte mindre heller direkt. Vill bara att all den här skiten ska vara över nån jävla gång. Men inte idag eller imorgon, för imorgon ska jag till Ullared. Sen är det fritt fram. Men jag vet att jag kommer gå över tiden, så jag hoppas inte alltför mycket.

Är ni lite känsliga av er, så stäng ner det här dirr. This ain't gonna be pretty. Det här inlägget är tänkt mer som ett plank som jag ska peppra full med svordomar och annan skit.

Jag är så in i helvete less på det här nu. Krämpor hit och krämpor fucking hit, hur i helvetes jävla helvete ska jag stå ut i en hel jävla månad till? För det är ju mig vi talar om, kommer ju gå över den jävla tiden med MINST två veckor och hinna bli ännu större och ännu fetare. Sen när det väl är dags kommer jag få ligga där i tre jävla dygn innan det händer nåt. Fan ta det här. Kommer inte sakna det ett jävla dugg. Tänker fan aldrig bli gravid igen. Tänker fan inte gå igenom det här igen. Tänker fan aldrig ha sex igen, så är vi ju verkligen på den säkra sidan.

Nej, jag är inte alls bitter. Jag är trött och frustrerad. UUUUUUUUUUUUUUUUT med dig. För faaaaaaaan.

Till mitt ofödda barn: Var nu så snäll och KOM UT. Din mor börjar bli riktigt less på det här. Att bära omkring på dig, alltså. Inte för att det inte har varit en fröjd (host), men nu får det mer än gärna ta slut. Helst igår, om jag får säga mitt. Eftersom vi ska till barnmorskan på måndag, så kräver jag att du har vänt på dig. Även om det kanske inte betyder nånting, så kan jag ju åtminstone få hoppas. Få ha det lilla uns av hopp. Eller nåt.

Vill också påminna dig om att du är 50 % Söderbergare. Med det menar jag att en Söderbergare är alltid ute i FÖR GOD TID. Så även om det är en månad kvar, kan du komma om några dagar, det är lugnt. Eller imorgon. Eller nu. Påbörja avfärden snarast. Tack, hälsningar din mor.

Nu är det bara en liten bäse som saknas

Ja, det känns minsann som vår idag. Underbart. Bitterheten blåste bort lika fort som jag kom ut idag. Tänk vad lite solsken kan göra med ens mående. Något som inte är lika roligt är ju att allt damm syns väldigt tydligt, så nu kan man inte fuska längre. Nähäpp, nu ska jag återgå till the cleaning så man blir klar i år.

Gör la ett nytt försök att ha en blogg. Kanske har lite intressantare saker att skriva om den här gången. Försöker komma igång med något som kallas för städning, men icke. Det är mycket roligare att sitta framför datorn och uggla runt. Jag gör ju inte så mycket om dagarna. Jobbar inte alls mycket längre, "nedsatt" till 4 timmar per arbetspass. Skönt så sett, men man blir ju ingen miljonär direkt. Försäkringskassan tyckte inte att jag skulle få havandeskapspenning, det var inte tillräckligt tunga lyft på jobbet. Så de skiter fullständigt i att man står där själv på kvällarna, det viktiga är ju trots allt att lyften inte är tunga nog. Ja, det förstår jag ju helt och hållet. Det är viktigare att jag fördärvar mig eller blir utsatt för nåt än att de riskerar att betala ut några pengar två månader för tidigt till mig. Eller ja, fördärvar gör jag ju inte, får tack och lov de första timmarna av 16-24 passet. Jaja, nog om jädra Försäkringskassan.

Igår sattes spjälsängen ihop. Det blev jättefint när man lagt i täcke, kudde, gosedjur och allt också. Kändes så overkligt. Trots att jag känner sparkar och att den lever rövare där inne, så va det mer verkligt att se sängen färdig än att känna bebisen i magen. Hm, konstigt. Fast jag trodde ju inte att jag var gravid förrän vid första ultraljudet. Eller, jag hade svårt att tro det. Tänkte att nähä, jag är minsann skengravid. Eller nåt. Sen att man inte haft mens på flera månader och kände det i kroppen vägrade jag inse det, haha. Tänker aldrig bli gravid igen. Eller, det känns väääääldigt långt borta. Frustration är mitt mellannamn just nu. Jag är så in i helskotta less på det här. Hade lite "mensvärk" inatt, men det va ju så mesigt svagt. Här händer det ingenting. Visst, det är en månad kvar drygt, men en Söderbergare är alltid ute i GOD TID. Så det så.