Gör la ett nytt försök att ha en blogg. Kanske har lite intressantare saker att skriva om den här gången. Försöker komma igång med något som kallas för städning, men icke. Det är mycket roligare att sitta framför datorn och uggla runt. Jag gör ju inte så mycket om dagarna. Jobbar inte alls mycket längre, "nedsatt" till 4 timmar per arbetspass. Skönt så sett, men man blir ju ingen miljonär direkt. Försäkringskassan tyckte inte att jag skulle få havandeskapspenning, det var inte tillräckligt tunga lyft på jobbet. Så de skiter fullständigt i att man står där själv på kvällarna, det viktiga är ju trots allt att lyften inte är tunga nog. Ja, det förstår jag ju helt och hållet. Det är viktigare att jag fördärvar mig eller blir utsatt för nåt än att de riskerar att betala ut några pengar två månader för tidigt till mig. Eller ja, fördärvar gör jag ju inte, får tack och lov de första timmarna av 16-24 passet. Jaja, nog om jädra Försäkringskassan.

Igår sattes spjälsängen ihop. Det blev jättefint när man lagt i täcke, kudde, gosedjur och allt också. Kändes så overkligt. Trots att jag känner sparkar och att den lever rövare där inne, så va det mer verkligt att se sängen färdig än att känna bebisen i magen. Hm, konstigt. Fast jag trodde ju inte att jag var gravid förrän vid första ultraljudet. Eller, jag hade svårt att tro det. Tänkte att nähä, jag är minsann skengravid. Eller nåt. Sen att man inte haft mens på flera månader och kände det i kroppen vägrade jag inse det, haha. Tänker aldrig bli gravid igen. Eller, det känns väääääldigt långt borta. Frustration är mitt mellannamn just nu. Jag är så in i helskotta less på det här. Hade lite "mensvärk" inatt, men det va ju så mesigt svagt. Här händer det ingenting. Visst, det är en månad kvar drygt, men en Söderbergare är alltid ute i GOD TID. Så det så.